Category Archives: Organisationer

Debattartikel: Låt oss åter göra Sverige neutralt

Debattartikel: Låt oss åter göra Sverige neutralt

Bild på Sebastian i Angkor Wat

Sverige har sedan ungefär 15 år lagt sin neutralitet på hyllan, en effekt av det är kriget i Afghanistan. Svenska soldater får aldrig vara en stridande del i ett krig. Våra skattepengar måste läggas på fredsbevarande insatser och på civilt bistånd. Inte bara för att det är moraliskt riktigt, utan också för att det är mest effektivt.

Vi har i Sverige tappat mycket av våra tidigare ideal om nedrustning och vårt aktiva support till FN. Alliansfrihet i tider av fred, syftande till neutralitet i händelse av krig är ett begrepp som vi aktivt har valt bort. Alliansfriheten begravdes när vi gick med i EU och neutraliteten röstades bort i riksdagen 1992. Snipp snapp snut, så var den eran slut. En av effekterna av denna politiska omläggning är att Sverige nu krigar sida vid sida med Nato i Afghanistan.

Argumenten som försvarsminister Sten Tolgfors lyfter om att vi måste kriga i fjärran länder för att skydda Sverige från attacker är inte annat än en lögn och oförståelse för hur fred byggs. Först och främst får inte svensk politik i Afghanistan i huvudsak syfta till att skydda Sverige, den skall utgå från det afghanska folkets behov. Vidare är det fullständigt orimligt att tro att Sverige skulle vara mindre av ett intressant mål för attacker, om vi faktiskt är en stridande part i kriget.

Som flera Afghanistandebattörer, bland annat Pierre Schori, Ahmed Rashid och före detta brittiska utrikesministern David Millibrand har nämnt så är det inte möjligt att bomba sig till fred i Afghanistan. Det ökar inte säkerheten i landet och det för inte Afghanerna närmare en stabil fred. I nästan ett decennium har vi försökt gå bombvägen. Resultatet har varit otaliga döda och det har inte i någon försvarbar utsträckning, om i någon utsträckning alls, hjälpt afghanerna. Det är inte bara Nato som har problem att vinna kriget på det här viset, även Talibanerna har problem. De är starka men saknar bred folklig förankring. Man måste börja förhandla med Talibanerna och släppa in dem i diskussionerna. Alla parter måste få komma tilltals för att skapa hållbar fred och hitta orsakerna till oenigheten. Att hålla en grupp i samhället utanför debatten har aldrig varit en bra lösning. Det bör väl vi i Sverige ha blivit påminda om efter Sverigedemokraternas intåg i riksdagen.

Sverige borde kunna vara den neutrala stat vi tidigare har varit och som fortfarande lever i folksjälen. Våra diplomater har varit eftertraktade just på grund av vår tidigare opartiskhet. Låt oss återupprätta det förtroendet och det viktiga arbetet för en bättre värld. Först måste vi avsluta vårt deltagande i Nato, sedan skicka diplomater och civilt stöd till Afghanistan.

Det finns flera alternativ till att ha trupper i Afghanistan. Ofta säger debatten att antingen behåller vi trupperna i Afghanistan eller så tar vi hem dem. Jag vill varken göra det ena eller andra. En rapport från Svenska FN-förbundet visar att Sverige de senaste 15 åren, sedan neutralitetspolitiken röstades bort, har slutat skicka trupper till FN och istället har vi bidragit med soldater till bland annat Nordic Battlegroup och Nato. Innan dess har vi haft ett helhjärtat stöd till FN’s fredsbevarande uppdrag i många årtionden.

Man kan inte låta bli att undra varför det nästan bara är FN-medlemmar i västvärlden som deltar i kriget i Afghanistan. Det är dessutom länder som i allmänhet är Natomedlemmar. Uppenbarligen gjorde flertalet FN-länder inte samma analys som Sverige angående vikten att prioritera en insats med Nato högre än FNs fredsbevarande insatser, i till exempel Kongo, Chad eller Liberia. Vårt val att delta i kriget i Afghanistan är inget annat än en osolidarisk handling mot FN’s fattigare medlemmar – som är väldigt duktiga på att ställa upp när FN ropar – och ett sätt att bakvägen få in Sverige som medlem i Nato. Jag skulle alltså gärna se att vi prioriterade fredsbevarande styrkor, där vi agerar skiljelinje mellan grupper i strid. Till skillnad från att vara en av de aktivt stridande parterna.

Alltså, återerövra svensk neutralitet och skicka fredsbevarande trupper till FN och satsa på civila insatser i Afghanistan.

Den här artikeln har publicerats på Newsmill.se 17/10 2010 (http://www.newsmill.se/artikel/2010/10/17/l-t-oss-ter-g-ra-sverige-neutralt-0).

Mellanöstern fri från massförstörelsevapen?

Mellanöstern fri från massförstörelsevapen?

Provsprängning av atombomb. Bild: Public Domain

I den nyligen avslutade översynskonferensen för ickespridningsavtalet har det beslutats att sammankalla en konferens 2012 för upprättandet av en zon fri från massförstörelsevapen i regionen. Man har också beslutat att FN’s generalsekreterare samt ‘medfinansiärer’ skall utse en person till medlare samt hitta ett lämpligt värdland för konferensen. Denna person skall ha i uppgift att göra förberedelser inför konferensen 2012. Medlaren kommer också rapportera tillbaka till nästa översynskonferens av ickespridningsavtalet 2015. Vidare skriver man att det är viktigt att detta arbetet håller jämna steg med det generella nedrustningsarbetet i regionen.

Detta tycker jag låter som en ganska tydlig markering mot både Israel och Iran att nedrusta respektive avbryta eventuell upprustning. Under den konferens som vi i Svenska Freds Lund/Malmö var på i Stockholm, The role of civil society in strengthening the NPT (se min rapport [3]), talades det mycket om just den här WMD-fria zonen. Jag vill minnas att Egyptens ambassadör Mohamed Shaker talade sig varm för detta tillsammans med Jan Prawitz under ett seminarium.

En artikel, se länk [2], i BBC visar på att Israel inte är villiga att delta i en sådan dialog. Det står bland annat

Israel says it will not take part in a conference aimed at achieving a nuclear-arms free Middle East, proposed at a UN meeting in New York.

Utan att överhuvudtaget vara någon expert på ämnet kan man undra hur länge Israel kan stå emot omvärldens kritik mot deras kärnvapenprogram. Det riktas även mer kritik mot Israel, Pakistan och Indien i andra delar av NPT 2010, eftersom de är de stater som har kärnvapen, men som inte får ha det enligt NPT.

Ännu har inte den slutgiltiga versionen av det nya avtalet från NPT 2010 publicerats på FN’s hemsida, men dokumentet kommer publiceras på [1] så snart det är klart.

Länkar

  1. Publicerade dokument från NPT2010
  2. BCC.co.uk – Israel rejects Middle East nuclear talks plan
  3. Min rapport från The role of civil society in strengthening the NPT

Osäkert läge i förhandlingarna kring NPT 2010

Osäkert läge i förhandlingarna kring NPT 2010

Just nu är pågår en oerhört viktig konferens om ickespridningsavtalet, NPT (från eng. Non-Proliferation Treaty). Jag har försökt sätta mig in i läget i förhandlingarna genom de rapporter somhar skrivits av olika föreningar som är engagerade i frågan. Sist i inlägget finns också lite länkar till olika intressanta sidor att titta på.

Carl Bildt säger inte ett ord om Natos ansvar
I Carl Bildts anförande under konferensen talar han om vikten av att USA och Ryssland tar ansvar förnedrustningen genom fortsatt dialog.

In particular we urge the United States and Russia to engage in talks on
reductions of their sub-strategic nuclear arsenals, leading to their eventual
elimination.

Han är också tydlig med att Sverige följer Catherine Ashton’s linje (se referens 8 för mer information). Men han säger inte ett ord om Natos ansvar och del i problemet. Inte ett ord. Jag blir verkligen besviken. Även om Sverige bara är med i Partnerskap för fred – eller just på grund av – har vi all möjlighet i världen att kritisera Natos oansvariga och oanständiga kärnvapenparaply.

Handlingsplan framtagen, men urvattnad
International Campaign to Abolish Nuclear Weapons (ICANW) har tidigare skrivit om den handlingsplan om 26 punkter som tagits fram under konferensen. Hanlingsplanen innehöll krav på att kärnvapenstaterna skulle accelerera processen och senast 2011 skulle de sammankalla en konslutation för snabb nedrustning (action no 6). Den här planen blev dock reviderad och den 20 maj skriver ICANW utmattat:

The second draft of the 26-point action plan on nuclear disarmament was released yesterday. It’s now a 24-point plan, and many of the elements applauded by civil society groups this week have either been removed or significantly watered down. [12]

I den nya handlingsplanen på 24 punkter har också en del viktiga tidsramar också tagits bort enligt ICANW. Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet skriver i sin blogg den 21 maj att de punkter som tydligen har föreslagits under konferensen är otydliga

De 24 punkter som i nuläget förhandlas rymmer ännu fler kryphål och svagheter än de 13 punkterna [som skrevs vid översynskonferensen 2000, min anm.]. Inte heller erbjuder de möjlighet för verifikation, vilket är nödvändigt för att vi nästa gång NPT ses över ska kunna veta om vi har kommit någonstans. För att konferensen skall komma att betraktas som konstruktiv måste civila samhällets organisationer och stater nu arbeta tillsammans för att skapa den politiska vilja som krävs för att lämna avskräckningspolitik till historieskrivningen. Vi måste komma längre än vi gjorde år 2000. Som det ser ut nu kommer vi inte att göra det.

Reaching Critical Will’s nyhetsbrev
Vill du få uppdateringar varje dag om NPT 2010 kan du anmäla dig till Reaching Critical Will’s nyhetsbrev.

Referenser och länkar

  1. IKFF’s generalsekreterare i Newsmill 2010-05-06
  2. Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihets sida om NPT 2010
  3. Skrota kärnvapen nu! – Blogg/guide till NPT 2010
  4. FN’s sida om översynskonferensen
  5. NPT avtalet i sin helhet
  6. Aftonbladet debatt – Sluta mumla om kärnvapen, Bildt
  7. Sveriges statement till konferensen
  8. Catherine Ashtons statement till konferensen
  9. International Campaign to Abolish Nuclear Weapons
  10. 26 point action plan – Report of Main Committee I: Chair’s Draft (14 May)
  11. 24 point action plan – Subsidiary Body I: Revised Chair’s Draft Action Plan (21 May)
  12. ICANW om urvattningen av handlingsplanen

“Svagt FN hinder för afghansk fred”

“Svagt FN hinder för afghansk fred”

I en välformulerad och intressant artikel i Svenska Dagbladet skriver Mikael Baaz och Niclas Lantz om problemen med FN’s ställning i det pågående kriget i Afghanistan. Bland annat så talar skribenterna om att alla parter måste inkluderas när fred skall skapas.

Endast ett inkluderande av de parter som då utelämnades kan skänka momentum åt denna process. Endast om denna process afghaniseras och de olika fraktionerande rörelserna ges alternativ till den militära kampen kan freden vinnas och talibanrörelsen besegras. Det är förmätet av väst att utgå ifrån att afghanerna är beredda att stödja en process de själva inte deltar i.

Deras slutsats går även i linje med vad Pierre Schori skriver i sin bok Vägen ut ur Afghanistan. Enligt Baaz och Lantz är utvecklingen på väg åt det hållet och det har de säkert rätt i. Jag tycker själv att under den tid jag har funderat över Afghanistan att den ståndpunkten kommer upp allt oftare.

Skribenterna argumenterar också för att FN’s roll måste stärkas. I krigets nuvarande tappning förlorar FN sin makt till fördel för Nato. De skriver bland annat att det finns en tendens att FN låter finansiellt eller politiskt svåra uppdrag hamna på ‘underleverantörer’. Det tycker jag var en intressant iakttagelse som jag själv inte har gjort tidigare. De nämner att detta även gjordes i fallet Kosovo. Jag måste fundera och titta på om jag kan hitta andra fall. Oavsett hur det är med det underminerar det FN’s roll eftersom en exekutiva makten hamnar hos t ex Nato.

FN:s inflytande över Isaf-insatsen måste öka. Vidare bör Isafs roll som fredsfrämjande part renodlas, samtidigt som den militära delen av insatsen minskas till förmån för stöd till uppbyggnad av en fungerande afghansk rättsstat och armé. Här måste utvecklingsbiståndet ställas i proportion till de massiva militära satsningarna.

Referenser

  1. Läs hela artikeln på Svenska Dagbladet Brännpunkt

“Nej till utländska styrkors bombövningar i Norrbotten!”

“Nej till utländska styrkors bombövningar i Norrbotten!”

Svenska Freds kongress gjorde i helgen följande uttalande:

Nej till utländska styrkors bombövningar i Norrbotten!

Både USA och Storbritannien har nyligen fått tillstånd från Sveriges regering att öva flygbombningar i Norrbotten inom en snar framtid.

Flygbombning är ett fullständigt oacceptabelt sätt att hantera konflikter. Civila drabbas i urskiljningslösa attacker på byar och detta strider mot folkrätten. Vi vänder oss emot att Sverige upplåter territorium till flygbombningsövningar.

Sverige ska inte bjuda in krigförande länder och länder som grovt kränker mänskliga rättigheter och hjälpa dem att bygga upp en militär kapacitet som Sverige självt fördömer när den omsätts i handling. En sådan utrikespolitik är inte trovärdig.

Sätt stopp för kommande flygbombningsövningar!

Länkar

  1. http://fred.se/svenska-freds-kongress-protesterar-mot-flygbombnings-vningar-i-norrbotten

Insändare: Prioritera fredsbevarande FN-insatser

Insändare: Prioritera fredsbevarande FN-insatser

Det krig som Sverige är med och utkämpar i Afghanistan tillsammans med Nato och USA undergräver förtroendet för Sverige som fredsförespråkare och medlare i världen. Ofta nämns att kriget stödjs av FN, men notera att det endast är ett mandat till Nato. Det finns inga likheter med FN’s vanliga fredsbevarande blå baskrar, vilka agerar en skiljelinje mellan två parter – på inbjudan av de båda! I det här kriget är Sverige en av de två parterna i konflikten. Jag vädjar till alla som läser detta att ifrågasätta om det verkligen stärker Sveriges fredsarbete att delta i Afghanistankriget. Jag skulle hellre se att vi placerade våra trupper i riktiga fredsbevarande insatser med FN och att vi ökade biståndet till Afghanistan.

Idag seglar HMS Carlskrona till Adenviken

Idag seglar HMS Carlskrona till Adenviken

HMS Carlskrona lägger loss idag, den 13 mars, för att segla ner till Adenviken utanför Somalia. Där skall skeppet, som är ombyggt för ändamålet, agera ledningsfartyg för staben i operationen.

Sverige deltar i den av FN mandaterade, men av EU ledda, operationen i Somalia kallad Operation Atlanta. Vi har tidigare varit deltagande i operationen under en halvårsperOperation Atlanta, iod. Då hade Sverige de tre korvetterna HMS Malmö, HMS Stockholm och HMS Trossö på plats. Deras uppdrag var att eskortera FN’s mattransporter till Somalia. Uppdraget löpte mellan 15 maj och 15 september 2009. Nu är det alltså dags igen, denna gången på en högre nivå. Sverige skall nu under ytterligare en period (april till och med augusti 2010) leda den operativa styrkans högkvarter från HMS Carlskrona.

Bild: HMS Carlskrona (M04)

HMS Carlskrona M04 innan upprustningen till P04. Bild: Magnus Bäck (Public Domain)

För ändamålet har nu fartyget på kort tid byggts om och utrustats med framför allt kommunikationsutrustning för ledningscentralen i London. Hennes betäckning har ändrat från, som på bilden ovan, M04 till P04. Det handlar bland annat om utökade möjligheter till satellitkommunikation och möjligheter att leda andra fartyg. Ombord kommer fartyget att ha en bordningsstyrka som med hjälp av en RIB – en krafig gummibåt – skall kunna borda piratskepp. Det finns även kapacitet att “hantera omhändertagna pirater”[2]. Utöver detta finns även Helikopter 15 med ombord. För hantering av skadade har den sedan tidigare installerade sjukvårdsavdelningen upprustats.

Nättidningen Zitzer skriver i en artikel [4] om vilka anledningar pirateriet i Somalia kan ha. Bland annat talar man där om att de fiskeflottor som befinner sig utanför Somalia utnyttjar det faktum att Somalia inte har någon kustbevakning. De skriver bland annat att

Skepp från EU-länder tros segla iväg med fångster värda mer än fem gånger så mycket som unionens bistånd till Somalia.

Vidare noteras det i artikeln att piraterna faktiskt har ett stöd bland lokalbefolkningen.

Jag tycker att det verkar som den här, liksom många andra insatser, har en allt för ensidig inriktning. Det är mycket möjligt att det ligger något i vad som skrivs i Zitzer. Reglerna för fisket behöver kontrolleras världen över, men kanske mer i Somalia än någon annanstans. Både för Somaliernas och fiskarnas skull.

För övrigt är även den svenska kustbevakningen på plats med ett DASH-8 flygplan. I måndags var flygplanet på sitt första uppdrag för EUNAVFOR. De hade enligt uppgift [5] upptäckt misstänkta pirater som befann sig för nära ett fiskefartyg.

Bild: DASH 8 Q-300

DASH 8 Q-300. Bild: Kustbevakningens arkiv

Referenser

  1. Försvarsmaktens information om EUNAVFOR
  2. Försvarets Matrielverks information om HMS Carlskrona
  3. EUNAVFOR’s officiella webbplats
  4. Zitzer – EU’s krigsskepp skyddar illegalt rovfiske
  5. EUNAVFOR – Swedish Coast Guard’s first mission for EU NAVFOR

NPT-sekretariat i Sverige

NPT-sekretariat i Sverige

Den rödgröna arbetsgruppen som har behandlat försvars- och säkerhetsfrågor har lyft ett förslag inför de kommande NPT förhandlingarna i vår. De skriver som ett av sina löften [1] att de kommer

Att använda Blixkommissionens rapport som grund för ett intensifierat
svenskt arbete för nedrustning och icke-spridning. Ett exempel är att
Sverige bör erbjuda sig att vara värd för och bekosta ett sekretariat för NPT.

Ett sådant sekretariat skulle fungera som en administratör för avtalet. Bland annat så kan det tillhandahålla domänkunskaper, dokument, kom-i-håg från debatter och så vidare. Detta är ett förslag som har dryftats i flera sammanhang tidigare. Bland annat kom det upp som förslag från publiken under helgen “The role of civil society in strengthening the NPT”. Men det har även diskuterats av Reaching Critical Will [2]. De pekar på att andra avtal så som Chemical Weapons Convension (CWC) och Comprehensive Test Ban Treaty har motsvarande organ.

Själv tycker jag att idén är alldeles strålande. Möjligen kan man också väva in ett viss mått av kontrollfunktion i sekretariatet, alternativt åtminstone se det som en påtryckande faktor för medlemsländerna att faktiskt följa riktlinjerna.

Referenser

  1. Den Rödgröna arbetsgruppens rapport – En rättvis värld är möjlig
  2. Reaching Critical Will – NPT Issues

Läs mer

  1. FN’s sida om NPT 2010

Bidrag till FN hellre än till Nato/EU

Bidrag till FN hellre än till Nato/EU

Sedan Sverige, med början på 90-talet, ställde om sitt försvar för att gå från ett invasionsförsvar till ett internationellt insatsförsvar har vikten av frågan vilken typ av internationella insatser vi skall delta ökat markant. Svenska FN-förbundet har kommit med en rapport som visar hur Sveriges deltagande i FN-ledda insatser minskar, medan Utlandsstyrkan allt mer tilldelas uppdrag för EU och Nato. Ett par av de senaste exemplen är att Sverige deltagande i Nordic Battlegroup 2008 (EU-ledd) samt i kriget i Afghanistan (Nato-ledd).

Idag har Sverige personal från Försvarsmakten i några FN-ledda insatser, bland annat i Darfur, Sudan, Nepal, Indien och Pakistan. Men det handlar om ett i sammanhanget ytterst blygsamt antal personer i förhållande till våra insatser som leds av EU eller Nato. Sedan årskifter 2001/2002 är det naturligtvis den Nato-ledda insatsen, kallad Isaf, i Afghanistan som tar huvuddelen av de svenska resurserna. Vi har även personal i Operation Atlanta som handlar om bevakning och försvar mot pirater i Adenviken utanför Somalia.

Sverige har liksom världen i stort givit FN uppdraget att vara ytterst anvarig för den internationella freden. För att de skall kunna ha det ansvaret krävs det att medlemsnationerna ställer upp. FN-förbundet visar i sin rapport att det i huvudsak är asiatiska och afrikanska länder som bidrar till de FN-ledda insatserna. Det är djupt olyckligt att Sverige också bidrar till att undergräva FN’s möjligheter att ta sitt ansvar. Vad jag har har läst mig till är att Sverige annars är ett land som faktiskt arbetar ganska bra med FN.

Graf över Utlansstyrkans storlek över tid

Svenska FN-förbundets siffror över Utlandsstyrkans storlek över tid

Jag kan inte direkt redogöra för vad Sverige deltog i med början 1994/95. Men 1994 var året då Sverige gick med i Partnerskap för fred och 1995 ingick vi även i IFOR/SFOR i Bosnien.

I FN-förbundets rapport ser det ut som att samtliga trupper från 1964 fram till 1994 deltog i FN-ledda insatser. Men när jag kollar på Försvarsmaktens hemsida säger de att

Redan 1953 började Sverige delta i fredsbevarande verksamhet som inte leddes av FN, då som en av fyra neutrala nationer övervakande verksamhet i Korea i anslutning till att Koreakriget upphörde. Senare har Sverige deltagit under ledning av regionala organisationer eller som en följd av ett bilateralt avtal.

Det är möjligt att dessa icke-FN-ledda insatser tog slut innan 1964 och därför inte finns med i FN-förbundets statistik.

Förklaring: En FN-ledd insats innebär att FN har det yttersta ansvaret för samordning och ledning av insatsen, till skillnad från en FN-mandaterad insats som leds av någon annan än FN (exempelvis EU eller Nato). Kriget i Afghanistan är ett exempel på en FN-mandaterad insats där Sverige alltså bidrar med soldater.

Referenser

  1. Svenska FN-förbundets rapport – Försvarsmaktens internationella insatser
  2. Försvarsmaktens information om utlandsstyrkan

Namninsamling mot bombningar av Norrbotten

Namninsamling mot bombningar av Norrbotten

Blev nyligen tipsad om en namninsamling mot att det amerikanska försvaret vill bomba i Norrbotten. Information från namninsamlingen:

Det amerikanska flygvapnet vill öva i Norrbotten i slutet av juli och början av augusti, två veckor totalt. De vill öva bombfällning i Vidsel. Det handlar om ett 20-tal amerikanska stridsflygplan och nästan 250 amerikanska soldater som ska stationeras på F21.

Svenska försvaret ser det som värdefullt med övningstillfällen och de vill gärna haka på när amerikanarna vill öva. Frågan är om det är etiskt försvarbart att Sverige samarbetar med de amerikanska trupperna. USA bedriver ju faktiskt ett krig i Irak som inte är sanktionerat av FN. Många ser också detta som en provokation mot Ryssland och varnande röster höjs att vår regering låter Sverige “glida in i Nato” smygvägen.

Skriv under på http://www.namninsamling.se/index.php?nid=4363.