Mellanöstern fri från massförstörelsevapen?

Mellanöstern fri från massförstörelsevapen?

Provsprängning av atombomb. Bild: Public Domain

I den nyligen avslutade översynskonferensen för ickespridningsavtalet har det beslutats att sammankalla en konferens 2012 för upprättandet av en zon fri från massförstörelsevapen i regionen. Man har också beslutat att FN’s generalsekreterare samt ‘medfinansiärer’ skall utse en person till medlare samt hitta ett lämpligt värdland för konferensen. Denna person skall ha i uppgift att göra förberedelser inför konferensen 2012. Medlaren kommer också rapportera tillbaka till nästa översynskonferens av ickespridningsavtalet 2015. Vidare skriver man att det är viktigt att detta arbetet håller jämna steg med det generella nedrustningsarbetet i regionen.

Detta tycker jag låter som en ganska tydlig markering mot både Israel och Iran att nedrusta respektive avbryta eventuell upprustning. Under den konferens som vi i Svenska Freds Lund/Malmö var på i Stockholm, The role of civil society in strengthening the NPT (se min rapport [3]), talades det mycket om just den här WMD-fria zonen. Jag vill minnas att Egyptens ambassadör Mohamed Shaker talade sig varm för detta tillsammans med Jan Prawitz under ett seminarium.

En artikel, se länk [2], i BBC visar på att Israel inte är villiga att delta i en sådan dialog. Det står bland annat

Israel says it will not take part in a conference aimed at achieving a nuclear-arms free Middle East, proposed at a UN meeting in New York.

Utan att överhuvudtaget vara någon expert på ämnet kan man undra hur länge Israel kan stå emot omvärldens kritik mot deras kärnvapenprogram. Det riktas även mer kritik mot Israel, Pakistan och Indien i andra delar av NPT 2010, eftersom de är de stater som har kärnvapen, men som inte får ha det enligt NPT.

Ännu har inte den slutgiltiga versionen av det nya avtalet från NPT 2010 publicerats på FN’s hemsida, men dokumentet kommer publiceras på [1] så snart det är klart.

Länkar

  1. Publicerade dokument från NPT2010
  2. BCC.co.uk – Israel rejects Middle East nuclear talks plan
  3. Min rapport från The role of civil society in strengthening the NPT

Vann Nath: Ett Kambodjanskt fängelseporträtt

Vann Nath: Ett Kambodjanskt fängelseporträtt

Vann Nath: Ett Kambodjanskt Fängelseporträtt

Vann Nath, en av de sju som överlevde S-21 – som ofta kallas Röda Khmerernas Auswitch – skriver i Ett Kambodjanskt fängelseporträtt om hans år i fängelset åren -78 till -79. Alla som gick in genom portarna till S-21 dödades, med några ytterst få undantag. Ett av dem är just Vann Nath. Han överlevde tackvare sin talang som konstnär. Under året i S-21 får han i uppgift att måla av och skulptera Pol Pot. Hans bok är viktig för att förstå den grymhet och det strukturerade våld som präglade Röda Khmererna, men också den mystik och makt som omger Angkar, “Organisationen”.

Trots ämnet är boken inte så grym mot läsaren att den är svår att ta sig igenom. Det är märkbart att Vann Nath har bearbetat tankarna om och om och om igen. Boken skildrar – trots allt, eller just på grund av allt elände – brödraskapet som återfanns inom kollektiven, på risfältet och i fängelset. Den visar också vikten av att förlåta och det vackra i Buddismens tro på reinkarnation som ett sätt att ställa de ansvariga inför rätta.

Vann Nath’s berättelse visar också stundvis på att under järnmasken av grymhet som hängts för soldaterna fanns människor som var hårt pressade, villrådiga och rädda. Angkar’s allvetande gjorde att ingen vågade eller kunde sätta sig upp mot dem, vilket i slutändan leder till en ja-sägandets brant nedåtgående spiral, som så många makthavare och organisationer fallit för genom historien. Som en parantes kan jag nämna att Ann Jones beskriver en liknande tragedi hos fångvaktarna i de nutida kvinnofängelset i Kabul i sin bok Kabul in Winter.

För övrigt var Vann Nath en av dem som fick i uppgift att efter Röda Khmerernas fall bygga upp Folkmordsmuseet i just S-21 eller som det egentligen heter, Toul Sleng i Phnom Penh.

Köp boken på

ISBN: 9789185133505

Peter Fröberg Idling: Pol Pots leende

Peter Fröberg Idling: Pol Pots leende

Peter Fröberg Idling: Pol Pots leende

För mig, född på 80-talet, är Röda Khmererna och Pol Pot egentligen mest namn på någonting från historien. När jag nu har läst Pol Pots leende känner jag mig både upplyst och förvirrad. Hur kunde vi inte höra något om det brutala folkmord den Kambodjanska ‘bonderevolutionen’ urartade till i skolan?

Hur som helst. Det här är en av de allra bästa dokumentärer jag har läst. Den drar en med genom historien från tiden innan revolutionen till dess fall. Resan är både personlig och välskriven. Peter Fröberg Idling har dessutom träffat flera nyckelpersoner och har gjort ett riktigt bra jobb med att vara så där lagom saklig. Det dyker upp personliga tankar, ibland inte riktigt avslutade, som lämnar läsaren nyfiken på att gräva fram mer information.

I boken försöker författaren också förstå sig på den resa som en svensk delegation från Vänföreningen Sverige-Kampuchea, med Jan Myrdal som främsta namn, gjorde genom Kambodja (då kallat Kampuchea) under Pol Pots regering. Vilka motiv hade de som reste? Hur kunde de fara igenom 1900-talets värsta folkmord utan att ana något? Hur ser de på resan idag?

Jag skulle vilja påstå att detta är en helt grundläggande bok för den som vill veta mer om Kambodja eller för den som skall dit på semester. Själv har jag inte varit där ännu, men vad jag har läst mig till är befolkningen ung och boken bär på grunden till svaret på varför.

Läs!

Köp den på

ISBN: 9789172320741

Israelisk militär stormar hjälpkonvojer på internationellt vatten

Israelisk militär stormar hjälpkonvojer på internationellt vatten


Israelisk militär stormar hjälpkonvojer på internationellt vatten. Ett tiotal mördade. Slut upp i protesterna runt om i landet ikväll!

Manifestationer i:

Malmö:
Manifestation
Måndag 31 jan kl 18
Gustav Adolfs Torg

Stockholm:

måndag 31 maj
18.00 på Sergels Torg.

Göteborg
Måndag 31 maj
Kl 18.00 på Gustav Adolfs Torg

Läs mer:

Ship to Gazas frihetsflotta hotas att bordas av israelisk militär. Sent på söndagskvällen sände israeliska militären en meddelande där de uppmanade flottan att ändra kurs eller bordas och placerade sina militärfartyg bredvid flottan.

Detta är en unik händelse att en humanitär hjälpsändning bemöts med militärmakt. Nationer, politiker och medborgare över hela världen måste protestera och uppmana Israel att inte ta till militärt våld mot en fredlig flotta. Ship to Gaza vädjar efter internationell solidaritet och manifestationer utanför Israels ambassader och konsultat. I flera europeiska städer kommer det hållas manifestationer under måndagen.

Den svenska regeringen måste fördöma Israels agerande och försvara rätten att segla på internationella vatten.
Allt stöd åt Ship to Gaza!

*****
*****

I över ett år har arbetet med Ship tp Gaza pågått och äntligen har den svenska båten “Sofia” kastat loss från hamnen i Grekland och är nu på väg mot Gaza tillsammans med de åtta andra skeppen i “Freedom Flotilla”.

Israel har hotat att stoppa denna humanitära solidaritetsinsats – med våld “om så krävs”. Vi böjer oss dock inte för ockupationsmakten utan hävdar vår rätt att använda de internationella haven för bryta den olagliga och inhumana blockaden mot Gaza.

I Malmö kommer vi att ha ett infotält på Gustav Adolfs Torg från och med fredag kl 12 och dygnet runt fram till söndag kl 17. Där kommer du att kunna följa livesändningar från båten, få den senaste informationen, de kommer att vara manifestationer, tal, musik, kultur, filmvisningar osv. Vi kommer också att fortsätta den insamling som redan har resluterat i 100 ton cement till Gaza!

Se programmet som uppdateras löpande:

natverket.wordpress.com
shiptogazamalmo.wordpress.com
shiptogaza.se
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7215954.ab
http://sv-se.facebook.com/event.php?eid=125215874169308

Informationen är vidarebefordrad från flera olika maillistor, men just den här kopian kommer från Ofogs maillista!

Osäkert läge i förhandlingarna kring NPT 2010

Osäkert läge i förhandlingarna kring NPT 2010

Just nu är pågår en oerhört viktig konferens om ickespridningsavtalet, NPT (från eng. Non-Proliferation Treaty). Jag har försökt sätta mig in i läget i förhandlingarna genom de rapporter somhar skrivits av olika föreningar som är engagerade i frågan. Sist i inlägget finns också lite länkar till olika intressanta sidor att titta på.

Carl Bildt säger inte ett ord om Natos ansvar
I Carl Bildts anförande under konferensen talar han om vikten av att USA och Ryssland tar ansvar förnedrustningen genom fortsatt dialog.

In particular we urge the United States and Russia to engage in talks on
reductions of their sub-strategic nuclear arsenals, leading to their eventual
elimination.

Han är också tydlig med att Sverige följer Catherine Ashton’s linje (se referens 8 för mer information). Men han säger inte ett ord om Natos ansvar och del i problemet. Inte ett ord. Jag blir verkligen besviken. Även om Sverige bara är med i Partnerskap för fred – eller just på grund av – har vi all möjlighet i världen att kritisera Natos oansvariga och oanständiga kärnvapenparaply.

Handlingsplan framtagen, men urvattnad
International Campaign to Abolish Nuclear Weapons (ICANW) har tidigare skrivit om den handlingsplan om 26 punkter som tagits fram under konferensen. Hanlingsplanen innehöll krav på att kärnvapenstaterna skulle accelerera processen och senast 2011 skulle de sammankalla en konslutation för snabb nedrustning (action no 6). Den här planen blev dock reviderad och den 20 maj skriver ICANW utmattat:

The second draft of the 26-point action plan on nuclear disarmament was released yesterday. It’s now a 24-point plan, and many of the elements applauded by civil society groups this week have either been removed or significantly watered down. [12]

I den nya handlingsplanen på 24 punkter har också en del viktiga tidsramar också tagits bort enligt ICANW. Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet skriver i sin blogg den 21 maj att de punkter som tydligen har föreslagits under konferensen är otydliga

De 24 punkter som i nuläget förhandlas rymmer ännu fler kryphål och svagheter än de 13 punkterna [som skrevs vid översynskonferensen 2000, min anm.]. Inte heller erbjuder de möjlighet för verifikation, vilket är nödvändigt för att vi nästa gång NPT ses över ska kunna veta om vi har kommit någonstans. För att konferensen skall komma att betraktas som konstruktiv måste civila samhällets organisationer och stater nu arbeta tillsammans för att skapa den politiska vilja som krävs för att lämna avskräckningspolitik till historieskrivningen. Vi måste komma längre än vi gjorde år 2000. Som det ser ut nu kommer vi inte att göra det.

Reaching Critical Will’s nyhetsbrev
Vill du få uppdateringar varje dag om NPT 2010 kan du anmäla dig till Reaching Critical Will’s nyhetsbrev.

Referenser och länkar

  1. IKFF’s generalsekreterare i Newsmill 2010-05-06
  2. Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihets sida om NPT 2010
  3. Skrota kärnvapen nu! – Blogg/guide till NPT 2010
  4. FN’s sida om översynskonferensen
  5. NPT avtalet i sin helhet
  6. Aftonbladet debatt – Sluta mumla om kärnvapen, Bildt
  7. Sveriges statement till konferensen
  8. Catherine Ashtons statement till konferensen
  9. International Campaign to Abolish Nuclear Weapons
  10. 26 point action plan – Report of Main Committee I: Chair’s Draft (14 May)
  11. 24 point action plan – Subsidiary Body I: Revised Chair’s Draft Action Plan (21 May)
  12. ICANW om urvattningen av handlingsplanen

Vägen ut ur Afghanistan

Vägen ut ur Afghanistan

Pierre Schoris bok Vägen ut ur Afghanistan är riktigt bra, lättläst och förklarar läget i Afghanistan på en nivå som är möjlig för oss vanliga dödliga att ta till sig. Här visar Schori på alternativ till den politik och argumentation som den svenska och amerikanska regeringen för. Boken tar upp flera olika vinklar, men fokuserar allt som oftast på undermineringen av FN’s status. Det är väl en naturlig följd när författaren bland mycket annat har bakgrund som svensk FN-ambassadör. Hans kritik berör inte bara missgynnandet av FN utan även problemet med att alla afghanska parter inte inkluderas i fredsförhandlingar.

Jag tycker själv att den också har hjälp mig att konkretisera en del tankar som lite oformulerat har snurrat runt i huvudet.

Länk nummer två nedanför gör en intressant analys av Schoris tankar jämfört med den före detta engelska utrikesministern David Miliband. Där hävdar skribenten att båda två har ungefär samma argument, men kommer till olika slutsatser.

Söker du en bok som visar dig runt i problematiken i Afghanistan är detta ett bra första steg. Fördjupningen hittar du och till exempel hos Ahmed Rashid och Ann Jones.

Pierre Schori kommer till Malmö
Den 31 maj klockan 19.00 kommer Pierre Schori samtala med Björn Kumm på Inkonst i Malmö. Det är Afghanistansolidatitet i Skåne som är arrangörer.


Länkar

  1. Köp den hos Bokus eller Adlibris eller CDON
  2. En jämförelse mellan Schori och Miliband

“Svagt FN hinder för afghansk fred”

“Svagt FN hinder för afghansk fred”

I en välformulerad och intressant artikel i Svenska Dagbladet skriver Mikael Baaz och Niclas Lantz om problemen med FN’s ställning i det pågående kriget i Afghanistan. Bland annat så talar skribenterna om att alla parter måste inkluderas när fred skall skapas.

Endast ett inkluderande av de parter som då utelämnades kan skänka momentum åt denna process. Endast om denna process afghaniseras och de olika fraktionerande rörelserna ges alternativ till den militära kampen kan freden vinnas och talibanrörelsen besegras. Det är förmätet av väst att utgå ifrån att afghanerna är beredda att stödja en process de själva inte deltar i.

Deras slutsats går även i linje med vad Pierre Schori skriver i sin bok Vägen ut ur Afghanistan. Enligt Baaz och Lantz är utvecklingen på väg åt det hållet och det har de säkert rätt i. Jag tycker själv att under den tid jag har funderat över Afghanistan att den ståndpunkten kommer upp allt oftare.

Skribenterna argumenterar också för att FN’s roll måste stärkas. I krigets nuvarande tappning förlorar FN sin makt till fördel för Nato. De skriver bland annat att det finns en tendens att FN låter finansiellt eller politiskt svåra uppdrag hamna på ‘underleverantörer’. Det tycker jag var en intressant iakttagelse som jag själv inte har gjort tidigare. De nämner att detta även gjordes i fallet Kosovo. Jag måste fundera och titta på om jag kan hitta andra fall. Oavsett hur det är med det underminerar det FN’s roll eftersom en exekutiva makten hamnar hos t ex Nato.

FN:s inflytande över Isaf-insatsen måste öka. Vidare bör Isafs roll som fredsfrämjande part renodlas, samtidigt som den militära delen av insatsen minskas till förmån för stöd till uppbyggnad av en fungerande afghansk rättsstat och armé. Här måste utvecklingsbiståndet ställas i proportion till de massiva militära satsningarna.

Referenser

  1. Läs hela artikeln på Svenska Dagbladet Brännpunkt

Rapport från Svenska Freds kongress 2010

Rapport från Svenska Freds kongress 2010

I helgen hade vi i Svenska Freds föreningens 127:de kongress. Den var förlagd till hufvudstaden Stockholm. Där fanns personer från lokalföreningar i Luleå ända ner till oss från Malmö. I år var det Karro och jag som åkte från Lund/Malmö föreningen. Totalt var vi uppskattningsvis 60 personer på kongressen, varav en del var personal från kansliet. Jag tänkte ge mig på att beskriva vilka beslut vi tog under helgen och kanske något om varför. Innan jag börjar vill jag också passa på att nämna att jag skriver om hur jag själv uppfattade kongressen och diskussionerna. Jag skrev inte ner allt under tiden utan detta är fritt från minnet.

Jag tycker att vi hade en riktigt trevlig och lyckad kongress på alla sätt. Under lördagen kom Svenska Afghanistankommitténs generalsekreterare, tillika Sveriges nyutnämnda ambassadör i Kabul och talade om säkerhetsläget i Afghanistan och om hur biståndsarbetet fungerar. Senare på kvällen hade vi middag och utdelning av Malmös fredspris på Skarpnäcks kulturhus.

Under kongressen samlade vi in pengar till arbetet mot den nya (Vapen)exportstödsmyndigheten. Med tanke på vilka enorma summor vår regering slösar på den myndigheten var det inte mycket, men någonstans måste motståndet börja :) .

Motion 1 – Satsa på civila insatser i Afghanistan
Sverige har som ett av ganska få icke-Natoländer valt att skicka trupp till Afghanistan. Det satsas ungefär 3 gånger mer pengar på den militära insatsen än på den civila. Min uppfattning är att det förstör svenskt fredsbyggande om vi samtidigt satsar på det militära. Dessutom sköts inte Isaf på ett helt tillfredsställande sätt. Lite av detta var orsaken till att jag skrev motion 1 Satsa på civila insatser i Afghanistan som också undertecknades innan kongressen av Martin Smedjeback och Rickard Ingmarsson. Huvuddragen i motionen var att vi ville att Svenka Freds fortsatt skulle driva frågan om civila insatser till Afghanistan samt kritisera sammanblandningen av civil och militär verksamhet, men framförallt att SF skulle begära att de svenska trupperna började dras tillbaka. Vi skrev att [Svenska Freds bör] ta ställning för ett påbörjat tillbakadragande av svenska trupper från Afghanistan.

Centralstyrelsens (CS) initiala inställning var att bifalla delarna som handlade om det civila biståndet, men att ändra att-satsen om tillbakadragandet till att Sverige bör utveckla mål för närvaron samt ta fram en exit-strategi.

Det följde en del diskussion innan vi skulle gå till beslut. Argumenten handlade mycket om huruvida Sverige skulle förlora sin möjlighet att tycka till om vi drog tillbaka trupperna och om Sveriges roll som fredsskapare. Vi föll också in på priorieringen mellan Nato- och FN-insatser.

Voteringen hamnade på 13 – 13 för motionen respektive CS förslag. Det var inte sista gången vi skulle ha ett helt jämnt utfall under kongressen :) . När det riskerade att hamna på lotten valde kongressen att ajournera frågan till söndag klockan 10.00, så att CS och motionärerna skulle kunna diskutera fram en lösning. Kvällen blev rätt lång, men vi lyckades enas och på söndagen godtog kongressen att;

  • verka för att Sverige tar fram en exit-strategi och så snart som möjligt påbörjar ett ansvarsfullt tillbakadragande av trupp från Afghanistan
  • utreda möjligheterna till samarbete med afghanska fredsorganisationer
  • ta ställning för ökade civila insatser i Afghanistan
  • fortsatt kritisera sammanblandningen mellan civila och militära insatser

Jag har säkert skrivit lite fel i orden i att-satserna 1 och 2, men i princip och andemening var det var vi kom fram till. Härligt jobbat allihop, det här känns som ett helt riktigt beslut!

Motion 2 – Det är nu 20 år sedan Sverige ratificerade barnkonventionen, den 20 november.
En viss diskussion uppstod kring om detta var något som direkt låg inom SF’s arbetsområde. Vi var nog alla eniga om att barnen och respekten för de minstas rättigheter var viktigt för freden. De flesta tyckte till sist att motionen skulle avslås eftersom SF kanske inte var rätt för uppgiften.

Motion 3 – Sista dag att lämna motioner till kongress
Centralstyrelsen var de enda som yttrade sig om motionen och yrkade på avslag eftersom både CS och medlemmarna behöver tid på sig att läsa in sig på motionerna.

Motion 4 – Mer inriktning på konfliktförebyggande; familjeplanering
Motionen avslogs för att den inte låg direkt inom SF’s arbetsområde.

Motion 5 – För en kärnvapenfri värld
Den här motionen var kongressen i stortsett eniga om att den var viktig. Men det fanns några frågetecken om vem som skulle driva arbetet, vilket låg till grund för CS förslag till avslag. CS hade uppfattat att arbetet skulle läggas på CS självt, men slutligen bildade konferensen en initial arbetsgrupp som skulle jobba med detta. Motionären Börje Andersson från Ulricehamns lokalförening stod bakom motionen hade följande att-satser:

  1. att en långsiktig plan utarbetas, för Svenska Freds arbete för en kärnvapenfri värld
  2. att arbetet för en kärnvapen fri värld 2020 tydligare prioriteras i Svenska Freds arbete
  3. att en arbetsgrupp bildas som skall arbeta fram förslag på hur detta arbete konkret skall bedrivas inom Svenska Freds
  4. att Hiroshima-dagen den 6:e augusti blir en återkommande dag för Svenska Freds arbete för en kärnvapenfri värld

Eftersom Svenska Freds redan idag satsar en hel del på arbetet med nedrustning och för en kärnvapenfri värld röstades motionens andra att-sats bort. Den fjärde att-satsen tror jag att vi röstade bort eftersom det redan är en uppmärksammad dag i föreningen. Men möjligen antog vi den av samma anledning..

Hur som helst tror jag att detta är ett riktigt bra initiativ. Jag håller tummarna för arbetsgruppen och skall försöka hjälpa till på ett hörn.

Proposition 1 – Ny rutin för gåvor till föreningen
Det här var en proposition som väckte lite diskussion under kongressen. Till min förvåning får jag nog säga. Möjligen kan det bero på att vi i Lund/Malmö redan hade talat om att styra om en del av våra pengar till riksföreningen. Anledningen till att propositionen kom till var att den nya insamlingsarbetet som har påbörjats i föreningen indirekt (?) hänvisar till att pengarna hamnar hos riksföreningen. Slutsatsen av detta blev att pengarna från Autogirot skall hamna hos riksföreningen som sedan delar ut minst motsvarande summa som tidigare till lokalföreningarna.

Av medlemsavgifterna som betalas via autogiro kommer fortfarande 40 % gå till lokalföreningen som förut. Så riksföreningens satsning på medlemsvärvning kommer säkert löna sig även för lokalföreningarna då vi får in fler medlemsavgifter även om vi inte längre får autogirogåvorna. Väljer man att ge en gåva via inbetalningskort kan man välja om pengarna ska gå till lokal- eller riksföreningen.

Proposition 2 – Oförändrad medlemsavgift
Propositionen handlade om att låta medlemsavgiften vara oförändrad på 240 kronor per år. Det godtogs i princip utan diskussion. Argumenten för var att vi vill ha en låg avgift för att så många som möjligt skall ha råd och att i övrigt få in pengar via gåvor.

Handlingsprogrammet och idéprogrammet antogs
Både centralstyrelsens förslag till handlingsprogram för 2010 – 2014 samt det tidigare godkända idéprogrammet godkändes under kongressen. Skönt att det är på plats!

Uttalande från kongressen
Kongressen antog också ett uttalande som jag publicerade tidigare här på bloggen, men jag skriver med det här i rapporten också så att det kommer med i helheten!

Nej till utländska styrkors bombövningar i Norrbotten!

Både USA och Storbritannien har nyligen fått tillstånd från Sveriges regering att öva flygbombningar i Norrbotten inom en snar framtid.

Flygbombning är ett fullständigt oacceptabelt sätt att hantera konflikter. Civila drabbas i urskiljningslösa attacker på byar och detta strider mot folkrätten. Vi vänder oss emot att Sverige upplåter territorium till flygbombningsövningar.

Sverige ska inte bjuda in krigförande länder och länder som grovt kränker mänskliga rättigheter och hjälpa dem att bygga upp en militär kapacitet som Sverige självt fördömer när den omsätts i handling. En sådan utrikespolitik är inte trovärdig.

Sätt stopp för kommande flygbombningsövningar!

Om någon på kongressen har förslag på förändringar är jag idel öra!

Referenser och länkar

  1. Motioner och propsitioner till kongressen
  2. Centralstyrelsens förslag till handlingsprogram
  3. Svenska Freds hemsida

Fred! 100 röster mot våld och krig

Fred! 100 röster mot våld och krig

Fred! 100 röster mot våld och krig

Under Svenska Freds kongress tilldelades boken Fred! 100 röster mot våld och krig Eldh-Ekblads fredspris. Det var de väl värda, verkligen. Boken skickades ut till alla Sveriges sextonåringar. Deltagarna på kongressen fick varsitt exemplar av boken, så jag sträckläste den på tåget hem till Malmö. Det var inte utan att det föll några tårar faktiskt. Nog för att jag inte är en hårding, men jag brukar inte gråta när jag läser.

Författarna Saam Kapadia och Jeppe Wikström har blandat korta faktia med citat och berättelser från människor som har varit utsatta för våld, kämpat emot våld, krigsmotståndare och offer för krigets och våldets fasor – i stort och i smått. Man talar om den stora freden – stater och folk emellan – och den lilla freden, den emellan människor. Det tycker jag känns oerhört relevant. För ungdomar görs kopplingen mellan vardagen i skolan och på gatorna till kriget och förtrycket tydlig. För oss som följer fredfrågor är kopplingen mellan de frågorna och våldet i hemmet, skolan och på stan tydlig. Allt hänger ihop. Jag tycker att boken på ett vackert sätt visar hur vi kan förhålla oss gentemot andra på ett medmänskligt sätt. Den visar också att ickevåld, civil olydnad, kärleken till medmänniskorna, modet att säga stopp och modet att ifrågasätta verkligen bär på förändringens kraft.

Läs den.
Sprid den!

Länkar

  1. Svenska freds pressmeddelande – “Saam Kapadia och Jeppe Wikström får fredspris av Svenska Freds”
  2. Köp boken på Adlibris
  3. Mer om boken på förlaget Max Ström’s hemsida